Författare: Jur kand Roland Armholt, Kibra Juridiska Byrån och

                  Jur kand Teddy Wallén, Teddy Wallén AB

EUs elmarknadsmodell – en omfattande reglering som inte uppfyller målen och som har gjort sitt?

Den nuvarande elmarknadsmodellen är uppenbarligen inte tillräckligt robust. Den kedja av händelser, från insamlade prognoser om väder, förbrukning och produktion, kapacitetstilldelning, budgivning och koppling av buden genom EUPHEMIA är i praktiken helt styrd av algoritmer. Alltsedan sommaren 2021 har det dagliga priset på el indikerat att marknadsmodellen inte skyddar slutkunderna (konsumenterna). Konsumenternas elpris är ofta kopplat till det dagliga s.k. spotpriset.

Hur elpriset skall bestämmas regleras i EUs förordning 2015/1222. Fortsättningsvis avses vid hänvisning till skäl till en antagen akt eller till en artikel i en akt denna förordning 2015/1222 om inte annat särskilt anges.

Det elpris som har störst betydelse för konsumenterna bestäms dagen före det dygn som priset skall gälla. Detta pris framkommer i praktiken genom en matchning av de sälj- och köpbud som har lämnats in till nominerade elmarknadsoperatörer (NEMO). NEMO utses (artikel 4 och 5) som huvudregel av varje stats tillsynsmyndigheter. Det är inte NEMOs som utför den gemensamma dagen förekopplingen, utan det är en gemensam funktion MCO för samtliga NEMOs.  Matchningen sker genom en priskopplingsalgoritm, som benämns EUPHEMIA. Genom matchningen fastställs ett jämviktspris för varje elområde och för varje timme.

Jämviktspris definieras som det pris som fastställs genom att matcha den högsta  accepterade säljordern och den lägsta accepterade köpordern på elmarknaden (artikel 2 punkt 31).  Enligt EUs förordning 2019/943 artikel 8 punkt 3 skall lägsta kvantitet som en order (ett bud) får innehålla vara 500 kW.

Målet för priskopplingsalgoritmen anges i artikel 38. I artikel 38 hänvisas till resultat som anges i artikel 39.2. I artikel 39.2 förtecknas tre [a)-c)] resultat och  i a) att priskopplingsalgoritmen ska ge resultatet ett enda jämviktspris i euro/MWh inom varje elområde och marknadstidsenhet.

Av artikel 38 b) framgår att detta resultat skall uppnås på sätt som använder principen om marginalprissättning, enligt vilken alla accepterade bud kommer att ha samma pris per elområde och marknadstidsenhet (f.n. timme).

De utsedda NEMO skall [artikel 7 punkt 1 andra stycket c)] tillsammans med berörda systemansvariga ha utarbetat förslag till ett harmoniserat högsta och lägsta jämviktspris för alla elområden (artikel 41 punkterna 1 och 2). Detta förslag skall ha godkänts av samtliga tillsynsmyndigheter (energimarknadsinspektionen för Sverige) (artikel 41 punkt 2).

Det högsta godtagbara jämviktpriset är nu 4 000 EUR/Mwh eller ca 45 SEK/kWh att jämföra med de skäl som enligt nedanstående redogörelse antecknats som grund (syfte) för EUs regleringar av elmarknaden.

EU antog förordningen 2015/1222 av skäl bland vilka det som första punkt (1) anges Ett skyndsamt genomförande av en fullt fungerande och sammanlänkad inre energimarknad är avgörande för att upprätthålla en trygg energiförsörjning, öka konkurrenskraften och se till att alla konsumenter kan köpa energi till överkomliga priser. Enligt artikel 3 är syftet med förordningen att [artikel 3 h)] ta hänsyn till behovet av en rättvis och välordnad marknad och en rättvis och välordnad prisbildning.

EU antog förordningen 2019/943 av skäl bland vilka det som första punkt (1) anges att den tidigare motsvarande förordningen (EG) nr 714/2009 hade ändrats flertalet gånger och av tydlighetsskäl borde omarbetas. I nästföljande punkt (2) anges Energiunionen syftar till att ge slutkunder – hushåll och företag – säker, trygg, hållbar och konkurrenskraftig energi till ett överkomligt pris.

I EUs direktiv2019/944 stadgas i kapitel 1 artikel 1 andra stycket Genom att utnyttja fördelarna med en integrerad marknad syftar detta direktiv till att säkerställa överkomliga, transparanta energipriser och energikostnader för konsumenterna.

I förordningen 2019/943 anges i artikel 3 som principer för elmarknadens funktion Medlemsstaterna, tillsynsmyndigheterna, systemansvariga för överföringssystem, systemansvariga för distributionssystem, marknadsoperatörer och delegerade operatörer ska säkerställa att elmarknaderna fungerar i enlighet med följande principer.

1. Prisbildningen ska baseras på tillgång och efterfrågan och

o) I syfte att göra det möjligt för marknadsaktörer att skyddas mot prisvolatilitet på marknadsmässiga grunder.

Det bör numera stå klart att EUs regleringar inte uppfyller det som lovats. Det har inte heller framkommit några konkreta förslag till ändringar eller kompletteringar som kan förväntas justera reglerna på sätt som skulle kunna få elmarknaden att uppnå de övergripande målen.

Som jag ser det så finns det ingen annan trovärdig lösning än en övergång till en helt reglerad och offentligstyrd elmarknad.

Det finns flera skäl att lämna den fria elmarknadsmodellen.

Prissättningen har särskilt under tiden efter sommaren år 2021 visat sig vara mycket volatil. Prissättningsordningen har visat sig ha alltför stora svagheter som enkelt kan utnyttjas för att påverka det slutliga jämviktspriset.

Det har visat sig vara mycket svårt att analysera vilka enskilda faktorer som föranlett volatiliteten. Prissättningen påverkas också psykologiskt i enlighet med den s.k. värdeprissättningsstrategin. En strategi där konsumenterna påverkas att förvänta sig en förändrad eller bibehållen prisbild.

Det kan inte uteslutas att svagheterna har kunnat utnyttjas i syften att negativt påverka EU och dess medborgare, särskilt ekonomiskt men också socialt.

Prissättningskedjan innehåller bearbetning och överföring av stora informationsmängder med användning av olika algoritmer. Detta har gjort det nästintill omöjligt att analysera huruvida prissättningen fungerar på avsett sätt.

Den marknad som prissättningen sker på är uppdelad i minst tre delar. Det är dagen före-, intra dags- och en finansiell marknad. Prissättningen till konsument sker i huvudsak på två sätt. Det ena (rörligt pris) bygger på prissättningen på dagen före-marknaden. Den andra (fast pris) sker mer fritt, men inrymmer information från den finansiella marknaden.

De avtal som konsumenterna erbjuds är standardavtal som endast kan accepterats. De valmöjligheter som erbjuds är rörligt pris eller fast pris. Konsumenterna är i behov av el och har i praktiken ingen annan valmöjlighet. Standardavtalen är inte avstämda mot EUs direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i konsumentavtal. Standardavtalen blir sällan föremål för ingripande från någon nationell tillsynsmyndighet.

Den finansiella marknaden avser leveransförbindelser vid en framtida tidpunkt. De som agerar på den finansiella marknaden kan också agera som budgivare på dagen före- och intradagsmarknaderna. Risken är uppenbar att en marknadsaktörs agerande på den finansiella marknaden styr dennes agerande vid budgivningen på dagen före-marknaden på ett sätt som avviker från syftet med den fria elmarknaden. 

Det finns regleringar som skall förhindra oskäliga avtalsvillkor (se ovan 93/13/EEG och nationella lagregler som avser samma syfte) och också marknadsmissbruk (EU 1227/2011). Eventuella ingripanden på elmarknaden är emellertid dolda för konsumenterna, eftersom myndigheterna alltmer åberopar sekretess. Detta försvårar medborgarnas insyn och ger grund för misstankar om otillbörliga åtgärder från marknadsaktörerna.

För att mildra effekterna för enskilda konsumenter så har de enskilda länderna tvingats att införa olika ekonomiska stödsystem, vilket i grunden strider mot marknadens regler.

Det har också införts tillfälliga ekonomiska sanktioner mot övervinster, i syfte att försöka skapa en form av pristak.

Det har tydligt visat att den nuvarande marknadsordningen inte har medfört de fördelar som åsyftades med en fri och konkurrensutsatt elmarknad.

Även om det strider mot starka politiskt uppbackade grundprinciper så framstår det som uppenbart att en fri elmarknad inte kan tillgodose enskilda medborgare behov av en god energiförsörjning till rimliga ekonomiska villkor.

Tänkbara lösningar

Vissa grundkrav bör en lösning uppfylla.

1. Lösningen bör innehålla en helt transparant prissättning av el. Ingen producent eller annan aktör ska skyddas genom någon form av sekretess.
2. Produktionskostnader bör vara offentlig information.
3. Vilka som är aktörer och dessas roll i systemet bör vara offentligt.
4. Lösningen bör ge en säker tillgång till el till rimlig kostnad.
5. Lösningen bör innehålla incitament till hushållning av el.
6. Lösningen bör möjliggöra styrning av elproduktionen till önskade produktionsslag och undvikande av oönskade.
7. Lösningen bör ta tillbörlig hänsyn till skyddet för fri- och rättigheter enligt den europeiska konventionen därom.
8. Lösningen bör innehålla säkerhetsmekanismer som så långt möjligt förhindrar korruption.

Den lösning som uppfyller dessa krav och som framstår som tillräckligt robust är en nationell styrning med tillsyn på gemensam EU-nivå. Den största svårigheten att övervinna är sannolikt risken för korruption. El medför – oavsett vilken lösning som väljs – transaktioner till sammanlagt mycket stora värden. Det involverar många och risken för att egoistiska intressen tar överhand är mycket stor.

Den lösning som kan uppfylla flest av kraven är en helt offentligt styrd elförsörjning. Det bör – under en starkövervakning på gemensam EU-nivå – kunna överlåtas till varje medlemsnation att i detalj utforma lösningen.

Vissa huvudlinjer bör läggas fast i ett EU-direktiv.

1. Lösningen bör bygga på att el upphandlas av den nationella staten och tillhandahålls av denna.
2. Upphandlingen bör ske med fullständig information om kostnaderna för varje produktionsslag.
3. Konsumenterna bör tillhandahållas den el som de behöver.
4. Konsumenterna bör betala i form av offentlig avgift (skatt).
5. Avgiften bör baseras på en viss rimlig grundkonsumtion och varieras på sätt att den ger incitament till en minskad konsumtion.
6. Upphandlingen bör innehålla möjlighet till en överbetalning för el som har godtagbara högre kostnader, under förutsättning att det är förenligt med det som medlemsländerna har kommit överens om inom ramen för EU-samarbetet.

Det kommer naturligtvis att formuleras en mängd argument mot en offentlig lösning av elmarknaden. Men en marknad som hävdas vara en fri marknad som bygger på konkurrens, kan knappast anses var en sådan marknad när den regleras med ca tio (10) olika EU-förordningar och direktiv. När den trots denna omfattande reglering inte visar sig uppfylla uppställda mål så är det logiskt att söka en helt annan väg. Marknadsaktörerna har visat att de inte klarar att uppfylla uppställda mål.